Odla potatis på balkongen

Jag och Samuel lägger sista handen vid vårt nya potatisland.

Nej, det behövs faktiskt ingen egen trädgård för att få njuta av egenodlad färskpotatis. Om man nöjer sig med en liten mindre laddning så räcker det med en hink (eller två). Och då går det utmärkt att odla egen potatis på balkongen (eller på terassen för vår del). Jag fick några förgroddade knölar av sorten Minerva av svärmor. De ska vara extra tidiga och tåliga så förhoppningsvis klarar de mina inte så värst gröna fingrar. Här hittar du lite bra odlingstips. Fortsättning och en resultatrapport kommer om cirka två månader.

Buljonger och fonder - en riktig soppa

Jag har fått mitt första adresserade "gratisprov" från livsmedelslobbyn. Det var en flaska Touch of Taste oxfond med vänliga hälsningar från en kock på Cambell Soup. Han, eller snarare deras PR-byrå, tyckte att jag använde för mycket buljong i mina recept och föreslog Bongs fonder istället.

Jag använder väldigt sällan buljongtärningar. Förutom att de sällan ger särskilt bra smak försöker jag på alla sätt att undvika livsmedel med smakförstärkare och tillsatser. I möjligaste mån väljer jag också ekologiska alternativ. Och när man kommer till buljonger och fonder är det inte så lätt att hitta bra alternativ.

Den uppenbara lösningen är förstås att koka egna fonder. Det är självklart ett korrekt svar och har man gott om tid är det oslagbart. Det är inte särskilt svårt, men det tar lite tid (en riktigt bra kycklingbuljong tar gärna en dag). Visserligen sköter den sig själv men handen på hjärtat kanske man har annat att göra än att passa spisen. Ett jobb eller en familj till exempel.

Har man ambitionen att bli en bra kock är det dock viktigt att kunna sitt hantverk och känna igen mat lagad från grunden. Jag minns fortfarande min första kalvfond. Det var nyårsafton 1987 och jag lagade citronanka med kalvsås till knytisbuffén. Jag köpte kalvben i en välsorterad chark, rostade dem och gjorde en fantastisk fond. Det tog två dagar. Mina 17-åriga kompisar hade en lite lägre ambitionsnivå ... Mat-Niklas lagade fonder häromveckan i Niklas Mat. Han kan sina saker. Titta på programmet på SVT Play. Gillar särskilt kycklingfonden.

Men om vi nu ändå erkänner att vi mäste ta lite genvägar ibland för att få vardagen att gå ihop. Hur gör vi? Här kommer några av mina tips.

Köp en bra lantbuljong. Leta i din affär eller på hälsokosten efter en riktigt bra ekologisk lantbuljong. Min favorit just nu är Renée Voltaires kravmärkta lantbuljong som jag använder i princip varje dag.

Leta i specialbutiker. Över huvud taget är det bra att leta efter nya bra livsmedel i alla nya butiker som dyker upp. Jag har hittat en ekologisk kycklingbuljong på fantastiska Matdistriktet som var helt ok. Och jag vill gärna ha kycklingbuljong i framför allt soppor då den ger en bättre fyllighet än vad en vegetarisk buljong nånsin kommer göra.

Använd köttsaften. Ta tillvara köttsaften när du tillagar kött. Oftast räcker det att tillsätta lite vin och montera lite smör så är såsen klar. Jag tillagar nästan alltid kött i bit. Det blir alltid en ljuvlig buljong som räcker och det behövs inga buljongtärningar eller fonder på flaska. Även när jag steker eller grillar kött i skivor så får de oftast gå färdigt i ugnen i ett foliepaket, även då blir det en härlig buljong att göra sås på.

Den japanska dashi-buljongen är ett klart bra alternativ till fiskfond som är oumbärlig i japanska köket men som har betydligt bredare användningsområde. Konbutång är en härlig ingrediens och det räcker att blötlägga lite tång i några minuter för att få en härlig havssmak till soppor, grytor och såser. Jag har börjat göra egen misosoppa och med en bra dashi i grunden blir det fantastiskt.

Torkad svamp är fantastiskt att smula ner i soppor, grytor och såser. Se till att alltid ha en burk i skafferiet.

Spara vinslattarna. Jag har alltid två flaskor i kylen för röda och vita vinslattar. När något saknas i soppan, grytan eller såsen är svaret oftast en skvätt vin.

Men hur var det då med Bongs fonder? Mitt svar till kocken på Cambell Soup var att jag väntar till de kan erbjuda en kravmärkt fond. Sen har jag lite noja på tillsatser och jag tycker det är rimligt att en buljong innehåller mer grönsaker än konserveringsmedel.

Jag får dock erkänna att Bongs fonder faktiskt inte är så dumma. För några år sedan var jag faktiskt beroende. Och nån gång ibland är det ju helt ok att fuska lite. Jag använde faktiskt deras viltfond i finalen i Årets Hemmakock förra året. Att åstadkomma en mustig kötträtt på 30 minuter kräver sina genvägar. Och man måste få ta de ibland. Bara man kan grunden och vet vad man gör!

Kreativa utflykter med carpaccio

Carpaccio är en av mina absoluta favoritförrätter. Den klassiska carpaccion görs som bekant på kalvfilé eller oxfilé i lövtunna skivor med olivolja, citron, salt och peppar. Som tillbehör serveras rostade pinjenötter, hyvlad parmesan och ruccola. Nötterna blir en härlig konrast till det mjälla köttet både i smak och konstistens. Nötigheten finns också i ruccolan som ger en välbehövlig fräschör och fin färg. Osten kompletterar de övriga smakerna men ger också lite stabilitet med sin gräddighet och gör inte minst vinvalet lite lättare.

Lite slarvigt brukar man säga att köttet är rått, men det är inte riktigt med sanningen överensstämmande. När köttet smaksatts med oljan, citronen och kryddorna ska det vila i minst 15 minuter så att det tar smak och att en mycket lätt gravningsprocess sätter igång. De som serverar carpacccion direkt eller låter gästerna själva ordna med tillbehören vid bordet har inte riktigt koll (däremot kan man förstås gärna ha lite extra citron, olja, salt och peppar till den som önskar.) Ibland ser man en nypa socker i recepten vilket inte är så dumt. Då tål carpaccion lite mer salt och steget är plötsligt inte så långt till den klassiska svenska gravningen.

I dess klassiska form är carpaccion fantastisk men den är också en utmärkt utgångspunkt för olika kreativa utflykter. Genom att vrida på våra fyra grundpelare, råvara, tillagning, smak, och komposition så kan vi skapa en oändlig mängd spännande kreationer.

Från skog och gård
Råvaran kan vi enkelt byta ut och laborera med andra köttsorter. Förutom kalv och oxe är lamm utmärkt för carpaccio och även vilt i form av till exempel ren, rådjur och älg. Rökt kött i olika former är också läckert och en av mina absoluta favoriter är carpaccio på souvas. Vi kan även laborera med gravningen. Genom att närma oss den klassiska svenska gravningen (med lika delar salt och socker) och låta en en köttbit dra i några timmar eller över natten för en betydligt mer smakrik carpaccio. För den som har svårt för rått kött man man tillaga till exempel en oxfílé som en rostbiff men ta ut den från ugnen när den är mycket röd (ca 53 grader), låta den svalna och sedan skiva den tunt. Fördelen med den här "fuskvarianten" är att den blir mycket tåligare och kan stå framme på en buffé eller hänga med på en picnic.

Tillbehören kan vi förstås experimentera en hel del med. Laborera med andra nötsorter, salladssorter och andra ostar men också med andra tillbehör. Svamp passar bra med sin nötighet och olika former av bär kan också funka. Varför inte låta lammcarpaccion få sällskap av spenat och pecorino eller en chevrekräm? Souvascarpaccion passar utmärkt med västerbottenost och lingonchutney för att stärka de norrländska smakerna och på hösten får älgcarpaccion sällskap av en rödlöks- och kantarellmarmelad.

Carpaccio på olika sorters rotfrukter är också utmärkt. Antingen som en lätt förrätt, en mellanrätt eller varför inte som ett tillbehör eller ett inslag på en buffé. Rotfrukterna behöver inte gravas på samma sätt som med kött utan här är dressingens funktion snarare att mildra den råa smaken och komplettera den naturliga sötman med lite sälta. Rotfruktscarpaccio är förstås särskilt gott när rotfrukterna är som bäst. Olika sorters betor, rättika, majrova och kålrabbi är exempel som är utmärkta att servera som carpaccio.

Från hav och sjö
Carpaccio som koncept passar utmärkt för olika sorters fiskar och skaldjur. Lax och tonfisk är vi ganska vana att se men det finns betydligt fler alternativ. Gå in på en bra sushirestaurang och ta en titt på utbudet, det ger en bra fingervisning av vad du kan laborera med. Pilgrimsmusslor, svärdfisk, hälleflundra och röding är några exempel som fungerar bra. För att inte fisksmaken ska komma i skymundan får man vara lite försiktigare med tillbehören men det beror förstås också på vilken fisk man har. Det kan ju också vara kul att komma ifrån ruccolan, pinjenötterna och parmesanen och se om vi kan hitta något annat som är roligare. Lite sött passar bra till fisken men också lite syra. En papayaslaw på riven papaya, crème fraiche, citron och lite salt är utmärkt till en laxcarpaccio. Syrliga äpplen ger också en fin brytning. Olika rotfruktsvarianter, till exempel en palsternackspuré passar bra till exempelvis tonfisk. Citron- och limekrämer av olika slag ger en välkommen syra och rödingens ursprung kan gärna förstärkas med lite enbär.

Från fiskcarpaccio är inte heller steget långt till sushi och sashimi och att inspireras av asiatiska smaker känns naturligt. Varför inte servera en carpaccio på pilgrimsmussla med ingefära, chili och risvinäger toppad med en sallad på färska alger, sakemarinerad rättika och rostade sesamfrön? Enklare, och mycket festligare, än att göra sin egen sushi.

Redo för ramslök?

Ramslök är ett av mina favoritvårtecken. Nu i april dyker den upp i halvskuggiga lövskogsbackar. Den växer vilt främst i södra Sverige och på Gotland. Vi som inte har möjlighet att ge oss ut på jakt i skog och mark letar hos välsorterade grönsakshandlare eller hoppas på att den dyker upp i någon prenumerationslåda med ekologiska grönsaker. Jag upptäckte ramslöken när jag fick dansk ramslök i en låda från Årstiderna för några år sedan och det var en fantastisk upplevelse. Ramslöken är populär i många andra länder i Europa, den är till exempel vanlig i Tyskland där den går under namnet Bärlauch. I England har den de senaste åren dykt upp på finare krogmenyer och kallas då för Ramsons eller Wild Garlic.

Ramslöken är släkt med både gräslök och vitlök och smaken brukar också beskrivas som en blandning av just dessa. Det är främst de gröna bladen som används men jag har sett exempel på de som använder blommorna som salladsgarnering och hackar och steker rötterna.

Ramslök har ett brett användningsområde. Om du tänker på hur du vanligtvis använder vitlök och gräslök så finns det ju massor med spännande rätter att utforska. Ramslöken kan användas både varm och kall. Den är fantastisk som huvudingrediens i en härligt grön vårsoppa. Just i den här formen dyker den ibland upp restaurangernas vårmenyer. Gärna i sällskap med rökt lax. Luftorkad skinka borde också fungerna utmärkt.

Ramslöken passar väldigt bra med svamp. Inspirerad av Matälskarens recept på Ramslök med champinjoner och skärbönor gjorde jag en variant med gräddstuvade skogschampinjoner, haricots verts och ramslök på en skiva valnötsbröd som vänts i olivolja i het panna. Svampen, ramslöken och valnötterna lyfte varandra till nya höjder. Ljuvligt.

Ramslöken funkar också utmärkt i en marinad. Jag har använt den till både lamm och fläsk med lyckade resultat. Och den borde vara utmärkt att fylla en forell med som ångas och sedan serveras med färskpotatis och gräddfilssås.

Som krydda i kalla såser är Ramslöken utmärkt. En enkel sås är att blanda finhackad ramslök med crème fraiche, salta lite. Lite pressad citron om du vill. Klart. Utmärkt till både fläsk och fisk. En annan variant är en ramslöksmajonnäs.

Ramslöken har kort hållbarhet och fungerar inte särskilt bra att frysa eller torka. Vill du förlänga säsongen är det bättre att göra ett ramslökssmör, en pesto eller varför inte smaksätta en olja.

Bästa säsong: April-juni.

Ramslökssoppa med rökt lax
4 mindre portioner till förrätt

1 bunt ramslök, ca 10 blad
1 späd purjolök
3 dl hönsbuljong
3 dl grädde
1 dl vitt vin
1 vitlöksklyfta, gärna färsk
Peppar
Smör och olja till stekning
100 g rökt lax

Hacka purjolöken och vitlöken. Hetta upp smör och olja och svetta löken tills den blir mjuk men inte får färg. Slå på hönsbuljong och vin och låt koka i hop i ca 10 minuter. Lägg i hackad ramslök och grädde, låt soppan bli varm och mixa med mixerstav. Smaka av med peppar. Hacka den rökta laxen fint och lägg den i botten på små skålar eller snygga glas. Slå på soppan. Servera.

Förhållandet mellan ramslök och purjolök kan varieras efter tillgång på ramslök. Men detta var fullt tillräckligt för att få en tydlig ramslökskaraktär.

Experimentera gärna med andra smaksättningar. Jag har till exempel stött på ramslökssoppor med soltorkade tomater, zucchini och avocado. Använd fantasin!

Rotsellerins revansch

I väntan på vårprimörerna som dröjer ytterligare några veckor tar vi sista varvet med rotsakerna innan säsongen är över. Först ut: rotsellerin.

Det är fortfarande många som rynkar på näsan när man nämner selleri. Kanske beror det på för många dåliga skolkök som serverat grova, missfärgade bitar som råkost. Det är synd. Rätt behandlad är rotsellerin ljuvlig och har ett stort användningsområde för den kreativa kocken. Rotsellerin har en ganska kraftig, aromatiskt smak med tydlig sötma. Vi stöter oftast på den i soppor och grytor med men man kan ju göra så mycket mer. I princip kan du ta alla rätter eller tillbehör som du brukar göra på potatis och vrida till dem med rotselleri istället.

Rotsellerin passar förstås utmärkt att blanda med andra rotsaker i en rotsakspytt eller att rosta i ugn. I och med sötman så kan man salta ganska rikligt och eftersom den är rätt kraftig så tål den också att samsas med smakrika örter som timjan och rosmarin utan att försvinna.

Ett sellerimos (eller puré som det heter på restaurangerna eftersom de är för fina att säga mos) tar kanske tillvara rotsellerins karaktär allra bäst (grädden mildrar den aromatiska karaktären precis lagom). En soppa är en variant på samma tema (det är ju egentligen bara en tunn puré). Häromveckan åt jag en ljuvlig rotsellerisoppa på Gyldene Freden. Soppan serverades med finskuret tegelrökt fläsk och vårlök. Det rökta, salta fläsket passade mycket bra till den nötiga och lite söta soppan. På Taffel kan du hitta ett bra recept på en enkel sellerisoppa.

Fritera går förstås alldeles utmärkt. Och "pommes frites" på rotselleri är ett härligt tillbehör till feta kötträtter, till exempel anka. Sötma har ju effekten att tona ner det feta, det är ju därför som sauternes och gåslever har blivit en klassisk kombination.

För att passa som råkost är rotsellerin dock lite för kraftig. Och kanske har vi här roten till mångas aversion? Oftast passar själkselleri bättre (som ju är helt ljuvlig i en waldorfsallad och oersättlig i en Bloody Mary). Men om man ändå vill experimentera med rotselleri finns det vägar att gå. Ett sätt är att riva den grovt och ge den ett snabbt uppkok. Låt svalna och du kan blanda den en vinaigrette eller varför inte med majonnäs och citron till en annorlunda coleslaw.

För den som verkligen vill ta ut svängarna kan man också experimentera med helt andra koncept. Den borde funka utmärkt att göra pannacotta på (det är ju egentligen en kall, stelnad puré) och även glass skulle kunna bli coolt i rätt sammanhang, varför inte som tillbehör till en lamm- eller souvascarpaccio? En udda variant som jag testat med framgång är att skiva rotsellerin tunnt och torka i varmluftsugn till chips. De blir oerhört smakrika och ska användas sparsamt men är riktigt spännande i rätt sammanhang. Jag har serverat rosellerichipsen till en rödingcarpaccio med enbär och krasse - ljuvligt.

Bästa säsong: Juli-mars. I princip finns rotselleri att få tag i året runt.

Sellerimos
4 portioner

ca 800 g rotselleri
ca 200 g potatis
3 dl grädde
1 msk smör
2 äggulor
muskot, salt, peppar

Gör så här:
Skala och skär sellerin och potatisen i bitar. Koka de mjuka i lättsaltat vatten. Pressa sellerin och potatisen med en potatispress. Pressa gärna sellerin och potatisen var för sig eftersom sellerin är lite fastare. Obs! Mos ska göras med potatispress eller potatisstamp (då blir det lite grövre). Undvik elvisp, det gör att moset blir klistrigt och segt. Smält smöret och värm grädden. Krydda med salt, peppar och lite riven muskot. Blanda grädden med sellerin och potatisen och vänd avslutningsvis i äggulorna.

Kryddningen kan förstås varieras efter tycke och smak. Men för att inte ta kål på sellerins karaktär så ska du inte ha alltför kraftiga smaker. Timjan, mejram och persilja fungerar utmärkt, riven ost är också läckert.

Vill man ha ett lite smalare mos så tar man mjölk förstås, men det är ju gott med grädde ibland.

Torkad rotselleri

Skala och skiva rotsellerin tunt, gärna på en mandolin, i skivor om ca 10x10 cm. Bred ut dem på smörpapper på en plåt och torka dem i varmluftsugn, 65°C, i ca 8 timmar. Låt dem svalna och förvara torrt och mörkt tills de ska användas. Tänk på att rotsellerin krymper rejält vid torkningen. En fylld plåt räcker till 6-8 portioner. Det är också viktigt att tänka på att de är ordentligt koncentrerade. 4-5 små chips per person räcker gott. Rotsellerin går att förbereda flera dagar i förväg och förvara i en burk i skafferiet.

Sju familjemiddagar

I vintras gjorde jag ett reportage för Vi Föräldrar. Det var mitt första stora matjobb faktiskt. Upplägget var att skapa en veckomeny med vanliga barnfavoriter fast med knorr. Nu råkade jag se att den finns på nätet i en något nedkortad version. Artikeln publicerades i nr 3/2009 och tidningsversionen innehåller en intervju också med lite fler bilder. Riktigt nöjd blev jag med matbilderna som Peter Knutson tagit.

Till reportaget

Kockens fyra grundpelare

De verktyg som kocken har till buds skulle kunna delas in i fyra grundpelare - råvara, tillagning, smaksättning och komposition. Det är genom att förbättra och förfina dina kunskaper och färdigheter inom dessa fyra områden som du blir en bättre kock. Den kreative kocken har också förmågan att variera råvarorna, välja annorlunda tillagningssätt, hitta spännande smaksättningar och skapa innovativa kompositioner.

Genom att arbeta med varianter av de fyra grundpelarna kan den kreativa kocken ständigt skapa nya kreationer och smakupplevelser. Hemmakocken behöver ju inte heller behärska alla tänkbara områden utan var och en väljer sin egen ambitionsnivå. Men genom att utveckla de fyra grundpelarna så kan du med enkla medel bli en kreativare kock och variera din matlagning.

Råvaror
Vilka råvaror du väljer till den mat som du ska laga är den självklara grunden till all matlagning. Och ingen mat blir bättre än de råvaror som den utgår ifrån. För den kreative kocken är därför kunskapen om olika råvaror essentiell. Det är genom att bredda våra kunskaper som vi kan följa säsongen och utgå från det som är bäst just nu i affären eller på marknaden. En bra utgångspunkt är att låta kvaliteten avgöra. Lägg din inköpslista åt sidan och köp istället de grönsaker, köttbitar och fiskar som ser godast ut även om det inte var just det du tänkte laga från början.

Tillagning
När vi har råvaran ska vi fundera på hur den ska tillagas. Här finns det ju hur många val som helst förstås. Ett bra tips för att öka sin kreativitet är att snegla lite på råvarans "grannar". Potatis kan man ju laga till på en mängd olika sätt, men detsamma gäller ju alla andra rotsaker. Varför inte göra råraka på sötpotatis, puré på palternacka eller "pommes frites" av rotselleri. Lax stöter vi på i alla möjliga former. Gravad röding och carpaccio på pilgrimsmussla är ju inte krångligare det, men plötsligt lite mer spännande. Ett annat bra tips är att snegla på andra kök i världen och låta sig inspireras. Vad sägs om tempura på strömming eller quesadilla med mandelpotatis och västerbottensost?

Smak
När det gäller smaksättning finns det egentligen bara en regel. Det ska vara gott. Och vad du tycker är gott är ju förstås upp till dig. För att öka sin kreativitet och få inspiration är ett bra tips att försöka vara lite mer analyserande när du läser recept eller går på restaurang. Vad är det egentligen som gör att det smakar gott? Vad är det kocken eller receptmakaren har velat åstadkomma? En smaksättare ska finnas där av en anledning och genom att hitta den har du knäckt koden. Sardeller i en italiensk tomatsås skapar till exempel en ljuvlig sälta. Och när vi hittat sardellen kan vi använda den till annat. Vad sägs om pasternacka i sardellsmör som ett tillbehör till grillat lamm? Ett annat bra tips är att på samma sätt som med tillagning leta efter grannar. Om vi kan göra en pesto med basilika och vitlök så borde det ju gå utmärkt att göra en ramslökspesto?

Komposition
Komposition handlar om hur du kombinerar olika rätter med varandra. Det handlar dels om hur du komponerar en rätt med olika delar, dels hur du komponerar en hel meny. Till stor del handlar komposition om att bygga familjer och hitta smakbryggor. Det handlar ju trots allt om att hitta rätter som passar bra ihop. För den kreative kocken är det dock lika intressant att fundera över kontraster. Genom att skapa olika kontraster både i temperatur, konstistens och smak kan vi skapa intressanta och innovativa smakupplevelser. Till kryddiga kötträtter passar det som bekant utmärkt med svala youghurtsåser så varför inte prova en gurksorbet? Och att garnera jordärtskockspurén med friterade jordärtskockschips är ett utmärkt exempel på att skapa intressanta effekter med kontraster i konsistens.

Ett annat sätt som ofta är lyckat är att vända på begreppen och till exempel servera efterrättsliknande rätter till förrätt. Vad sägs till exempel om att inleda vårmiddagen med en pannacotta på vit sparris?

Vad är kreativitet för dig?
Kreativiteten är alltid individuell. Det är du själv som bestämmer vad du tycker är kreativt. Men genom att välja en annan råvara, ett annat tillagningssätt, en ny smaksättning eller en annorlunda kombination kan du vidga dina egna ramar. Jag kan inte lova att det alltid kommer att bli gott. Men att kan lova dig att du alltid kommer att lära dig nåt nytt.

Vad är kreativitet för dig? Vad är det som får dig att våga prova nya råvaror, smaker och tekniker? Och vad hittar du inspirationen?

Receptfritt?

Varje dag kommer det ut en ny kokbok i Sverige. Det gör oss svenskar till världsledande på antal kokböcker per invånare. Marknaden verkar vara omättlig och så fort det kommer en ny kokbok med någon ny inriktning så springer vi till bokhandeln. Och det verkar ju lovande för mig.

Det verkar inte finnas något direkt samband mellan att läsa mycket kokböcker och att följa recept. När jag pratar med flitiga kokboksläsare verkar det snarare vara tvärtom. Kokboksfantasterna har kokböckerna på nattduksbordet och läser dem för att få inspiration. Och även om de allra flesta kokböcker har ett traditionellt format med detaljerade recept så är det sällan man följer dem. Däremot inspireras man gärna av nya råvaror och smaksättningar.

Samtidigt blir förstås kokböckerna tillgängliga för fler om de är detaljerade och lätta att följa. Det är ju lättare för en duktig kock att bortse från onödiga detaljer och improvisera lite än för den mer ovane att tolka vad som menas i mer allmänt beskrivna recept.

Det är skillnad på att laga mat
Den finns många skillnader mellan matlagning i ett restaurangkök och i hemmet. En av skillnaderna är just förhållandet till recept. På en restaurang ska rätterna kunna lagas av flera kockar och det ska både smaka och se likadant ut oberoende av vem som står vid grytorna just denna kväll. På en restaurang blir därför själva skapandet av recept och menyer mycket viktigt. När sedan menyn har spikats är dock den kreativa fasen i mångt och mycket över.

Hemma är det snarare tvärtom. Vi vill inte att det ska smaka likadant utan vi letar efter olika knep som vi kan använda dagligen för att enkelt kunna ta en gammal rätt och kunna göra den till något nytt och spännande. Nästa gång kan man göra ”samma” rätt men prova en annan råvara eller annan smaksättning. Kanske är detta anledningen till att så många säger att de läser kokböcker och mattidningar för att få inspiration men att de sällan följer recepten. Det finns ju en poäng i att det blir lite olika varje gång helt enkelt.

Det är inte så krångligt som det låter
Ibland krånglar kockar och restauranger till det mer än lovligt. Det är kanske inte så konstigt. Låter det avancerat är vi beredda att betala mer både på krogen och för en kokbok. Samtidigt är det långt ifrån en garanti att det smakar likadant bara för att vi följer receptet ordagrant. Kvaliteten på råvarorna och handlaget vid spisen påverkar slutresultatet i högsta grad och hur mycket man ska av en viss krydda beror ju helt och hållet på kvaliteten på den krydda du har i handen.

Men det tråkigaste är kanske att vi blir väldigt begränsade och vi tror att vi måste handla exakt de ingredienser som står listade i receptet - i stället för att utgå från de råvaror som är bäst just nu eller kunna improvisera med det som vi råkar ha hemma.

Jag tror att man behöver avdramatisera och förenkla det en smula. Det handlar om att veta vilka saker som det är bra att hålla sig till och var man kan ta ut svängarna. Och detta måste framgå av recepten. Om vi är tydliga med vad som är viktigt att hålla sig till och ger gott om tips på nya råvaror, alternativa tillagningssätt och annorlunda smaksättningar så ökar vi kreativiteten istället för att begränsa den.

Är du en receptslav eller föredrar du receptfritt?
Vad är ditt förhållande till kokböcker? Vad har du favoriter och vad är det som gör dem så bra? Är du en receptslav som följer recepten in i minsta detalj eller föredrar du att köra receptfritt?

Konsten att bli en kreativare hemmakock

Under flera år har jag haft en idé om en lite annorlunda kokbok. När Vulkan och Taffel bjöd in till en kokbokstävling kunde jag förstås inte motstå att testa om min idé höll. Och juryn gillade idén så pass att jag kom till final. Så nu är det bara att sätta igång och förverkliga idéerna. Första steget är den här bloggen. Här kommer jag att kontinuerligt publicera inlägg och utkast för att kunna testa mina idéer. Och inte minst få en dialog med dig.

Mitt projekt som har arbetsnamnet "Man tager vad man haver" är en bok i kreativ matlagning. Den riktar sig till alla matlagningsintresserade som vill öka sin kreativitet för att på så sätt kunna variera sig i sin matlagning, kunna ge nytt liv åt gamla klassiker och kunna skapa nya spännande rätter.

Ambitionen är att ge läsarna kunskap och kanske framför allt modet att våga prova nya råvaror, smaker och tekniker. I boken finns förstås en hel recept som fungerar som exempel och illustrationer till olika resonemang. Men förhoppningen är att läsarna ska lägga dem åt sidan och våga prova egna varianter – med egna favoritråvaror, udda tillagningssätt och nya smaker.

Cajsa Warg skrev aldrig själv de ofta citerade orden ”Man tager vad man haver”. Men det spelar inte så stor roll. Det är en mycket bra utgångspunkt för en kreativ hemmakock. En duktig kreativ hemmakock har förmågan att utgå från vad som finns i kylskåpet, i mataffären eller på marknaden och sedan svänga till det till något gott och spännande.

Vad får dig att bli inspirerad? Vad är kreativitet för dig? Vad skulle få dig att flytta dina gränser och våga bli mer kreativ i köket?

Läs mer om tävlingen på Taffel.se
Läs mer om finalisterna på Taffel.se