Floyd - en legend

Idag kom nyheten att den brittiske TV-kocken och legenden Keith Floyd har avlidit. Floyd var verkligen en personlighet med stora mått. Hur bra kock han egentligen var kan väl diskuteras men glädjen till maten (och drycken) var det inget fel på. Med sin opretentiösa stil visade han publiken att mat är till för alla och att alla kan laga mat. Och frågan är vekligen om det hade funnits en sån marknad för tv-kockar om inte Floyd hade banat vägen.

Jag kommer alltid minnas när Floyd kokade kräftor i vin på Vattenfestivalen och när han grillade lunnefåglar och wokade val på Island. Inte helt okontroversiellt förstås. Men sån var han den gode Keith.

Är det inte lite märkligt ändå att England vars egna kök inte är mycket att hurra för lyckas matcha fram så många bra tv-kockar? Nigella, Jamie Oliver, Gordon Ramsay och inte minst mina personliga favoriter just nu Hairy Bikers.

Krabba + Caesar = Sant!

Nu inleds krabbsäsongen. Enligt traditionen ska man äta skaldjur i månader med r och september är följaktligen startskottet. Men vad ska vi ha för tillbehör? Jag vill slå ett slag för den klassiska caesarsalladen. Krabba och Ceasar är en alldeles utmärkt kombo.

Det går ju att få tag i skaldjur året runt och med vår moderna livsmedelshantering behöver man inte vara så orolig ens under de varmaste sommarmånaderna. Men som de allra flesta gamla regler så finns det en anledning. Det är nu i mitten av september som krabborna är som mest fullmatade. Jag tjuvstartade dock redan för en månad sedan. Bilden ovan är från en härlig krabblunch i Björnsängen på Nordkoster i slutet av augusti. Men nu blir det möjlighet att njuta några gånger till. ...

Krabba är ett av mina absoluta favoritskaldjur. Det har en härligt mustig havssmak, det är rikligt med kött och de är förhållandevis billiga. I alla fall om man jämför med hummer, ostron och havskräftor.

Och så tillbehören då. Ett gott bröd och några schyssta ostar är en bra början. Hovmästarsås är ett klassiskt tillbehör men jag gör hellre en aioli, gärna med saffran. Senare år har jag också fastnat för att göra en klassisk ceasarsallad till. Med sina tuffa smaker med vitlök och parmsanost så matchar ceasarsalladen krabban på ett alldeles ypperligt sätt.

Att göra en caesarsallad är inte särskilt svårt men det kräver lite kärlek. Det finns tyvärr alldeles för många avarter av ceasarsallad idag. Jag har inga problem att klassiska recept får moderna varianter men det är lite tråkigt när man tappar poängen.

Caesarsalladen har inget med varken Julius Caesar eller Caesar´s Palace i Las Vegas att göra. Den har fått sitt namn efter den italiensk-mexikanske kocken Caesar Cardini. Det finns lite olika historier om salladens uppkomst men den brukar dateras till 1924 i Tijuana. Den klassiska caesarsalladen görs på romansallad, vitlöksolja, worcestershiresås, minutkokt ägg, pressad citron, salt, peppar, fint riven parmesanost och brödkrutonger.

I många modernare recept finns det alla möjliga varianter på dressingen. Majonnäs och sardeller är vanligt och det funkar rätt bra om man vill göra en färdig dressing och ringla över. Men den klassiska ceasardressingen görs direkt i salladen. Poängen med detta är att alla salladsbladen ska bli ordentligt täckta med oljan så att den finrivna parmesanen ska fastna ordentligt. Bladen ska liksom bli helt ludna av den finrivna osten. Därför ska det vara just riktigt finriven parmesan. Vill man sedan garnera med några extra hyvlade flak så är väl det helt okej.

På lunchkrogarna får man nästan alltid en grillad kycklingfilé på sin caesarsallad och det är inget större fel med den kombinationen. Men det är ju lite enformigt kan jag tycka. Prova med en grillad biff till salladen eller som sagt en krabba.

Sardeller är ofta en ingrediens numera. Och jag är ju som bekant en vän av sardeller så det har jag heller inga större problem med. Caesar själv lär dock ha hävdat att sardellsmaken i worcestershiresåsen är tillräckig. Jag provade det klassiska receptet i helgen och är benägen att hålla med.

Bacon är en annan nymodighet som jag gillar. Lite knaperstekt bacon att strö över ger en alldeles utmärkt sälta och smak.

Vad du tycker är en bra caesarsallad och vad man får ha i och inte är ju helt upp till dig. Men jag rekommenderar dig att prova det klassiska receptet en gång så får du smaka hur det var tänkt en gång. Det sägs att kockarna på Caesars hotell i Tijuana tillagade salladen vid bordet á la minute. Så vill du stila lite extra så ...

Receptet är anpassat till fyra personer.

Caesarsallad, lite närmare originalet

2 krukor med romansallad
4 skivor vitt formbröd
4 vitlöksklyftor
1 dl olivolja
1 citron
2 ägg, kokta exakt en minut
8 droppar worcestershiresås
salt, peppar från kvarn
1/2 dl finriven parmesanost

1. Skölj salladen och låt den torka
2. Skär bort kanterna på brödet och skär det i tärningar. Torka det i ugn ca 10 minuter i hundra grader. De ska bli torra men inte få färg.
3. Pressa vitlöken och mixa med oljan.
4. Hetta upp en stekpanna och häll i några matskedar vitlöksolja och tillsätt brödet. Rosta krutongerna så att de får fin färg. Lägg dem i en skål att svalna.
5. Koka upp vatten i en kastrull. Lägg i äggen med hjälp av en sked och koka exakt en minut. Häll av vattnet genast och slå på kallvatten.
6. Riv salladen i lagom stora sjok i en stor skål. Salladen ska inte vara finskuren men det ska heller inte vara hela blad.
7. Ringla över vitlöksolja och blanda så att alla bladen är täckta av olja.
8. Pressa citronen och häll saften över salladen. Knäck i äggen och blanda igen.
9. Smaksätt med worcestershiresås, salt och peppar. Smaka av.
10. Häll över osten och blanda försiktigt.
11. Strö över krutonger.
12. Njut!

Söndag med stomp

Det är något särskilt med helgfrukost. På vardagarna är jag ingen frukostmänniska men när det blir helg så genomgår jag någon slags metamorfos. Ju mer desto bättre. Omelett, bacon, korvar, smoothies, misosoppa. The more the merrier. Nybryggt kaffe förstås. Och nybakakat bröd. Någonstans där så spricker det oftast tyvärr. För trots att bageritrenden börjar slå igenom på allvar och nya trendiga bagerier öppnar i varje kvarter så verkar ingen bagare vilja kliva upp på söndagmornarna för att förse mig med något nybakat.

Så jag får ta saken i egna händer. Under helgen som gått har jag dammat av mitt gamla tunnbrödsrecept. Oj, vad gott. Och så enkelt. I morse tog jag bara kummin istället för anis och fänkål. Inte så dumt alls faktiskt. Sen hade jag ingen filmjölk utan tog yoghurt i stället. Men det gick lika bra.

Stomp
Norrländskt tunnbröd som du gräddar i stekpanna. Enkelt och fantastiskt gott! Receptet ger ca 10 stora tunnbröd.

6 dl rågsikt
6 dl dinkelmjöl
1 krm bikarbonat
1 krm hjorthornssalt
1 tsk salt
4 dl filmjölk
1,5 dl sirap
kryddor, t.ex. anis och fänkål, typ en tesked

1. Stöt kryddor i en mortel
2. Arbeta snabbt ihop alla ingredienser till en slät deg och låt vila svalt en halvtimme.
3. Dela degen i lämpligt många delar. Kavla ut tunt med mjölad kavel.
4. Grädda i torr panna på medelhög värme tills det blir mörka fläckar på brödet, ca 30 sekunder per sida.

Närodlat inte alltid mest miljövänligt

Svenska Dagbladet har idag en intressant artikel om hur lagen om offentlig upphandling hindrar kommunerna från att ställa krav på att deras råvaror ska vara närodlade. Nu verkar det finnas kryphål att utnyttja så det kanske går att fixa till ändå för den som är kreativ. Men det jag reagerar på är att så många svänger sig med "närodlat" som om det så uppenbart är det mest miljövänliga alternativet. Riktigt så enkelt är det dock inte.

Jag gillar den ekologiska trenden. Jag väljer nästan uteslutade ekologiska råvaror både vad gäller kött, grönsaker och specerier. Jag gillar helt enkelt tanken på att vara lite noggrann med både vad jag själv stoppar i mig men kanske främst vad jag ger mina barn. Dessutom så håller de ekologiska råvarorna ofta, men inte alltid, högre kvalitet och är helt enkelt godare.

Ofta går de ekologiska råvarorna hand i hand med de närodlade. Men inte alltid och definitivt inte hela året runt. Härom morgonen så gjorde den ständigt dåligt pålästa journalisten Annika Hagström i TV4 ett nummer av att hon minsann alltid åt svenska tomater och aldrig skulle kunna tänka sig att köpa holländska eller spanska. Underförstått så är detta det enda rätta för den som vill vara miljövänlig.

Men det gäller ju bara under den svenska tomatsäsongen! Om man vill köpa färska tomater under vinterhalvåret så är det ett betydligt klimatvänligare alternativ att välja de spanska tomaterna som är odlade på friland istället för de svenska som drivits upp i växthus.

Om vi pratar klimatpåverkan och inte ekologisk odling så är ju transporter det största problemet. Men lastbilstransporterna är betydligt värre än t.ex. båttransporter. Och är det kanske då inte ett så dumt alternativ med naturkött från Brasilien i alla fall. Och även om man skulle välja en svensk köttfärs som är ursprungsmärkt på en gård i närheten så kan man ge sig den på att den åkt kors och tvärs mellan slakterier och förpackningscentraler innan den hamnat i just din butik. I lastbil förstås.

Jag hoppas att klimatdebatten blir lite mer nyanserad framöver och att det handlar mer om den totala klimatpåverkan som olika livsmedel har. Det vore ett vettigare krav att skriva in i direktiven kring upphandling.

Alltför ofta svänger sig handlarna med närodlat i tid och otid eftersom de vet att det är ett bra försäljningsargument. Den totala klimatpåverkan är dock inte samma sak. Värst hittills var ett anslag i NK:s saluhall där de minsann sålde närodlade livsmedel från hela världen. Nåja, alla livsmedel är väl odlade nära nånting, men knappast så värst nära hamngatan.

Det allra viktigaste är kanske att vi på nytt lär oss att följa säsongerna. Då kommer det andra rätt naturligt. Just nu när hösten börjar komma är jag ruskigt sugen på lammgrytor och rotsaker. Den svenska kålrabbin är grym just nu. Och när vintern kommer så äter jag hellre rödkål än importerade tomater. Men det kanske jag snart är ensam om.

Fredagsmys med lammlasagne

Här kommer ett utmärkt middagstips till kvällens fredagsmys. En lasagne på lamm med lite höstsmaker i form av kantareller och äpple. Äpplet ger en välkommen lite syrlig brytning till den annars ganska stadiga rätten. Det här var ett av våra bidrag till Årets Hemmakock. Det var ju som bekant ett annat förslag som föll juryn mer i smaken. Men jag kan lova er att det här är nog så gott.

Lasagnen bakas öppen i form av blommor i en muffinsform vilket ger ett roligare och lite elegantare intryck. Men givetvis går det även utmärkt att göra den hel i form på det mer traditionella viset.

o

Till lasagnen passar det bra med en sallad på till exempel bladpersilja, babyspenat och ruccola. Och varför inte hyvlad kålrabbi? Kålrabbin är superfin just nu och hyvlar man den tunt så blir den lite fruktigt läskande. Ett gott bröd, gärna lite vitlöksbröd är också gott till.

o

Som avslutning på måltiden blir det vårrullar med blåbär som får smak av pistagenötter och kardemumma. En vårrulle i den här formen är ju egentligen inte något annat än en paj i portionsform, men kanske lite festligare.

o

Samtliga recept är anpassade för fyra personer.

Lasagneblommor på lamm med kantareller och äpple
1 laddning köttfärssås (se nedan)
4 färska lasagneplattor
2 dl kantareller
1 äpple
1 ½ dl riven västerbottenost
2 dl grädde
Färsk timjan

Köttfärssås
400 g lammfärs
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
400 g krossade tomater
½ dl vitt vin
1 msk chilisås
1 msk lantbuljong (eller en msk kycklingfond)
ev. 2 tsk sardellpasta eller 4 finhackade sardellfiléer
½ tsk av vardera rosmarin, timjan och dragon,
salt, svartpeppar, socker
smör, olivolja

Gör så här:

1. Hacka löken och vitlöken. Hetta upp lite smör och olja i en stekpanna och svetta löken och vitlöken.
2. Lägg i färsen och bryn den.
3. Tillsätt krossade tomater, vin, chilisås, lantbuljong, ev. sardellpasta och kryddor.
4. Låt stå och småputtra i 20 minuter.
5. Rensa svampen och dela den i lagom stora bitar.
6. Skala och kärna ur äpplet och skär det i små kuber.
7. Stek svampen i lite smör och olivolja, tillsätt äpplet och låt äppelbitarna bli mjuka. Salta något och dra några varv med pepparkvarnen.
8. Värm grädden försiktigt, vänd ner osten och låt den
   smälta.
9. Klipp ut 8 rundlar av lasagneplattorna (ca 15-20 cm i diameter beroende på hur stora muffinsformar du har).
10. Koka upp lite vatten, gärna i en traktörpanna.
11. Lägg i lasagneplattorna och koka dem någon minut tills de är mjuka och lätta att forma.
12. Ringla lite olja i en muffinsform. Tryck ner plattorna och vrid till dem så att de blir fina.
13. Smaka av köttfärssåsen med salt, peppar och en nypa socker.
14. Lägg upp en rejäl klick köttfärssås i varje ”blomma”. Lägg sedan i lite av äpple- och kantarellblandningen och avsluta med en sked ostsås.
15. Baka i 170 grader varmluft eller 200 grader vanlig ugn i 5-10 minuter. Slå gärna på grillen de sista minuterna så att de får vacker färg men var försiktig så att inte ”blombladen” blir torra.
16. Garnera med klippt, färsk timjan och, en god sallad och gärna lite vitlöksbröd

Kommentar:
Sardellpasta köper man på tub i en välsorterad delikatessaffär. Det går att utesluta sardeller men det ger en fin och mjuk sälta som gifter sig bra med både tomaterna och lammet.

Vårrullar med blåbär, pistagenötter och kardemummasirap
½ dl skalade pistagenötter
2 dl färska blåbär
1 ½ tsk socker
2 tsk pressad lime
1 tsk potatismjöl
8 ark filodeg (ca 30*15 cm)
1 msk smör
1 tsk florsocker

Kardemummasirap
1 dl sirap
1 tsk kardemumma

Gör så här:

1. Koka ihop sirap och kardemumma. Låt svalna.
2. Hacka pistagenötterna och blanda med blåbär, socker, lime. Mosa blåbären
   lite lätt med en gaffel. Vänd ner lite potatismjöl.
3. Lägg upp en klick blåbärsröra på varje filodegsark och rulla ihop som en
   vårrulle.
4. Smält lite smör och pensla vårrullarna. Baka i 170 grader varmluft eller 200
   grader vanlig ugn i 5-10 minuter.
5. Pudra vårrullarna med florsocker. Servera med en god vaniljglass och
   ringlad kardemummasirap.
   
   Tips!
   Det går bra att använda frysta blåbär men låt dem då tina ordentligt och rinna av lite.

Salta tankar

Häromdagen skrev jag ett litet inlägg om sardeller som ledde till en liten diskussion på Facebook om salt. Av någon anledning så har det på sistone blivit mer diskussion kring inläggen på Facebook än här på bloggen. Nåja, det spelar ju inte så stor roll.

Det var John som började med följande lilla kommentar:
Äntligen - ett forum för en fråga jag ställt mig i många år: Varför saltkvarn på bordet? Salt är ju stabilt och luktfritt. Varför skulle det behövas malas färskt? Jag har en teori: Om man mal saltet så utvecklas litet värme i själva kvarnen, på så sätt kyler inte saltkornen matens yta i onödan!

John har ju onekligen en poäng. Salt är stabilt och luktfritt och har i princip obegränsad hållbarhet. Peppar däremot är en färskvara och håller sig betydligt längre om den inte är malen. Att ha en pepparkvarn är därför avsevärt mycket bättre än färdigmalen peppar. Och detta oavsett om vi talat om kryddning under tillagningen eller på bordet.

Men varför säljs det då kvarnsalt och saltkvarnar? Min teori är att det bara är ett sätt för handlarna att sälja mediokert salt och fler kvarnar. Den enda poängen skulle vara att saltkornen blir finare och att det därför blir en mjukare smak. Eftersom saltet ska lösa sig med saliven i munnen så vill man ju inte ha för stora bitar. Kanske finns det nåt psykologiskt med själva ritualen också. Att det helt enkelt känns bra att dra några varv med en kvarn på maten. Men faktum kvarstår att kvarnsalt fortfarande är ett trist bergssalt.

I en gryta, i en sås eller i pastavattnet kommer saltet att lösa sig med vätskan. Därför spelar det ingen roll hur stora saltkristallerna är. Så mycket smak ger det knappast heller och jag tror nog inte att någon skulle klara en blindprovning mellan pasta kokt i vatten med havssalt jämfört med samma pasta kokt i vatten med vanligt bergssalt.

När man kryddar en köttbit, en fiskfilé eller bakar rotfrukter eller hel fisk på en saltbädd har dock själva saltets kvalitet och smak större betydelse. Jag använder i princip bara havssalt i lite olika varianter för olika ändamål. Helt enkelt för att jag tycker att det är godare. Att det inte behöver lika mycket efterbehandling som bergssalt och att det följer med lite spårämnen och mineraler är en bonus. Vid spisen har jag alltid en liten skål med grovt neutralt havssalt som jag använder till grönsaker, pasta, såser och grytor. Utöver detta har jag några olika sorters flingsalt, både neutrala och smaksatta att slänga på lite i efterhand eller varför inte lite gott örtsalt på fisken eller kycklingen?

Hur var det sedan med mina små gliringar till olika sorters salt? Finns det verkligen handskördat havssalt med aktivt kol och bergssalt från Himalaya med ramslök? Jodå, självklart. Som den noggranne matbloggare jag är så kollar jag alltid mina källor. I det här fallet mitt eget skafferi.

Fiddes Payne Finest Black Hand Harvested Sea Salt with Activated Charcoal är kolsvart, coolt och med en lätt svavelton. Utmärkt på ett kokt ägg. Fiddes Payne är en engelsk kryddtillverkare som har en mängd olika kryddblandningar och rubbingar som jag gillar.

Det är dock lite omdiskuterat hur bra salt med aktivt kol egentligen är. Saltimportören Hanson och Möhring i Halmstad tvingades förra året stoppa sin försäljning av svart flingsalt efter påtryckningar från Livsmedelsverket. Fiddes Paynes salt finns dock fortfarande i handeln. Och det handlar ju om mikroskopiska mängder. Så jag fortsätter med glädje med det svarta saltet.

Jag översatte "Hand Harvested" med handskördat. Efter lite googlande upptäcker jag att de flesta handlare verkar översätta "Hand Harvested" med "handplockat". Men den som sett salt någon gång inser att det skulle bli ganska omständligt att plocka det för hand ...

Renée Voltaire har ett himalayasalt med ramslök som är alldeles utmärkt. Himalayasalt har dock fått välförtjänt kritik för att det marknadsförs som hälsosamt. Till Renées försvar ska nämnas att hon inte gör någon större grej av att himalayasaltet ska vara hälsosamt. Tvärtom så betonar hon att man ska vara försiktig med sin saltkonsumtion. Kanske är hon som jag och helt enkelt gillar himalayasaltet för att det är gott.

Tredje gången gillt?

I dag fick vi beskedet att jag och Mauritz har tagit oss vidare i Årets Hemmakock 2009, Sveriges största tävling för amatörkockar. För mig blir det faktiskt tredje gången. Första gången var 2001 då jag kom bland de tio delfinalisterna. Förra året räckte det till en finalplats och i år siktar vi förstås ännu högre. Men det är en bit kvar. 25 delfinalister är utsedda och nu ska juryn tillaga finalbidragen och välja ut fyra värdiga slutfinalister.

I år är temat "Fredagsgott". På 45 minuter ska man tillaga en festmåltid bestående av en varmrätt och en efterrätt.

Vår varmrätt är Parmesanöverbakad kyckling med kronärtskocka serverad med kamutveteotto med mascarpone och sparris. Till efterrätt serveras Chokladcrêpes med äppelkompott.

Kyckling är en utmärkt utgångspunkt för ett fredagsmysrecept. I denna variant får kycklingen sällskap av parmesanost och kronärtskockor som ger en medelhavskänsla som uppskattas av alla åldrar. Den får också en härlig sås av vin och grädde. Receptet går att variera i all oändlighet med svamp, soltorkade tomater, sparris eller andra goda grönsaker efter tillgång och smak.

Till kycklingen passar det bra med ris, bulgur eller matvete. För att göra det lite extra festligt har vi valt att göra en krämig kamutveteotto med sparris och mascarpone.

Som tillbehör till kycklingen och kamutveteotton passar det bra med en fräsch sallad på exempelvis ruccola, körsbärstomater, rödlök och pinjenötter.

Som avslutning på måltiden blir det chokladcrêpes med en kaneldoftande äppelkompott toppad med rostade mandelflarn.

Samtliga recept är anpassade för fyra personer. Prova gärna receptet och tala om vad du tyckte!

Parmesanöverbakad kyckling med kronärtskocka
4 kycklingfiléer á ca 150 g
1 dl vitt vin
2 dl grädde
1 msk lantbuljong
(eller 1 msk kycklingfond)
1 dl marinerade kronärtskockor i olja
1 dl riven färsk parmesanost
olivolja, smör
salt, peppar
gärna lite persillade eller något gott örtsalt
färsk timjan
ev. 1 palsternacka

Gör så här:

1. Banka ut kycklingfiléerna lite lätt, krydda dem med salt och peppar och gärna lite persillade på bägge sidor och stek dem i olivolja och smör tills de nästan är genomstekta.
2. Lägg filéerna i en ugnsfast form.
3. Koka ihop en sås av vin, grädde och lantbuljong (eller kycklingfond). Krydda med lite svartpeppar (salt behövs troligtvis inte eftersom buljongen är salt i sig).
4. Täck kycklingen med kronärtskocka och avslutningsvis riven ost. Slå gräddsåsen över. Baka i 170 graders varmluft (eller 200 grader vanlig) i ca 15 minuter. Växla gärna över till grill de sista minuterna så att filéerna får fin färg.
5. Garnera med klippt färsk timjan.
   
   Tips!
   Om man vill spexa till det lite är det läckert med friterade palsternackschips som tillbehör. Skala en palsternacka och hyvla den tunt. Hetta upp en neutral olja i en kastrull eller en liten stekpanna. Fritera palsternackschipsen tills de får fin färg. Lägg dem på lite hushållspapper och strö över lite flingsalt.

Kamutveteotto med mascarpone och sparris
6-8 gröna sparrisar
2 dl kamutvete
1 dl vitt vin
1 msk lantbuljong (eller 1 msk kycklingfond)
2 msk mascarpone
olivolja
Svartpeppar

Gör så här:

1. Ansa sparrisen, skär av topparna och skär övriga sparrisen i centimetertjocka bitar.
2. Hetta upp lite olivolja i en kastrull och fräs sparrisen någon minut. Lyft ur topparna och lägg dem åt sidan.
3. Slå på 3 dl vatten och 1 dl vitt vin med 1 msk lantbuljong och låt sjuda minst fem minuter för att dra ur smak från sparrisen.
4. Sila av sparrisen och häll tillbaka buljongen i kastrullen.
5. Lägg i 2 dl kamutvete, sänk värmen och låt koka i tio minuter, späd vid behov med lite vin eller vatten.
6. Rör ner mascarponen.
7. Krydda med svartpeppar och smaka av med ev. mer salt.
8. Lägg upp, ringla över lite olivolja och garnera med sparristoppparna.

Chokladcrêpes med äppelkompott
1 dl vetemjöl
3 dl mjölk
3 st ägg
1 tsk vaniljsocker
1 krm salt
1 msk smör
100 g mörk choklad med ca 70 % kakaohalt
2 msk rostade mandelflarn
florsocker till garnering
glass eller grädde
ev. calvados

Äppelkompott
2 äpplen
1 msk muscavadosocker
2 tsk kanel
smör

Gör så här:

1. Vispa ihop mjöl, mjölk, ägg, vaniljsocker och salt. Låt stå och svälla minst 15 minuter.
2. Gör under tiden äppelkompotten. Skala två äpplen och ta bort kärnhuset och skär dem i små kuber.
3. Smält 1 msk smör i en stekpanna. Stek äpplena tillsammans med muscavadosocker och kanel på medelvärme tills de är mjuka.
4. Smält en rejäl klick smör i en kastrull och smält chokladen i smöret.
5. Vänd ner den smälta chokladen i pannkakssmeten.
6. Stek pannkakorna (¾ dl smet till varje pannkaka blir lagom).
7. Lägg upp en crêpe på varje tallrik. Lägg en klick äppelkompott på mitten, toppa med en nypa rostade mandelflarn och vik ihop.
8. Pudra med lite florsocker.
9. Servera med glass eller grädde.
   
   Tips!
   För en lite vuxnare smak kan man smaksätta antingen äppelkompotten eller grädden med lite calvados. Om man vill göra det extra festligt kan man också garnera med kanderade rosenblad!