lördag 18 september 2010

24-timmarsjakten


Lågtemperaturtillagning har varit på modet några år och trenden lär hålla i sig. Det är skonsamt, köttet blir mört med fina texturer och smaken koncentrerad. Sous vide är en annan skonsam tillagningsmetod där maten lagas i vakuum i vattenbad. Jag har länge funderat på att det vore lyckat att kombinera de två för att få ännu mer koncentrerad smak. Med en bit fläsklägg skred jag till verket.

Det första steget var det mest tidskrävande men samtidigt det enklaste. Jag la ner en bit benfri fläsklägg (med plasten kvar förstås) i en skål med hett vatten och ställde in det i ugnen med en temperatur på 75 grader. Efter 16 (!) timmar (rätt godtyckligt egentligen, jag vaknade då) tog jag ut fläskbiten. Nu var köttet rätt löst i konsistensen och för att det ska bli lättare att hantera behöver det stelna, så jag lät det svalna ordentligt i några timmar. Dags för avsmakning. Härlig textur, köttet liksom ramlar sönder i bitar på tungan. Rätt salt dock, inte så konstigt. Det rimmade fläsklägget är ju salt och gjort för att koka och nu blir saltmängden ännu mer koncentrerad eftersom smaken sitter kvar i köttet och inte sipprar ut i vattnet. Men jag hade en plan.

Vatten, råsocker, svartpeppar och timjan fick koka ihop till en kryddig sockerlag. Skar av svålen från fläsklägget och skar köttet försiktigt i tärningar på 5 x 5 cm. Ner i sockerlagen några timmar. Nästa provsmakning. Lyckat, sötman balanserar sältan och en fin kryddighet av peppar och timjan. Gott men kaxigt. Behöver något som tar ner udden en aning. Tog några skedar äppelmos och slängde in i frysen till en liten sorbet.

Sista momentet: Inbakning. Kavlade ut en bit smördeg och lindade in fläsktärningarna. Doppade i uppvispat ägg och bakade i 190 graders varmluft, grillelement några minuter till en början för att få fin färg och sedan gå färdigt ytterligare ca tio minuter. Snyggt, men något bleka färger. Uppläggning. Hmm. Något svart kanske? Soja? Ja, men inte mer salt. Kokade snabbt ihop ketjap manis med honung och penslade några tallrikar. Uppläggning. Servering.

Resultatet fick godkänt av min kära hustru, även om hon kanske tyckte att en kopp choklad hade passat bättre som kvällsfika. Nåja. Smällar man får ta när man gift sig med en experimenterande matnörd.

3 kommentarer:

  1. Trevligt inlägg. Jag hade möjlighet att prova en SousVide Supreme för ett tag sedan. Den var bra när jag hade lyckats att klura ut den även om jag, för det dagliga arbetet, blev tvungen att välja bort den just på grund av tiden. Men jag har möjlighet att få använda den igen för speciella tillfällen.

    SvaraRadera
  2. Kul att det fungerade så bra!
    Måste fundera på hur man kan vidareutvecka detta.
    Köpa vaccumpackat, okryddat kött, injesera kryddlag och laga påsen med cykel-punka-kit?

    SvaraRadera
  3. *ler* Kombinera med injicering är ingen dum idé. Men jag tror inte man behöver krångla med cykel-punka-kit faktiskt. När man tillagar köttet under så lång tid och den tappar i vätska och vikt så märker man att vaccningen inte är så tät ändå. Tror det skulle funka med en fryspåse och bara suga ut luften och knyta ihop faktiskt. Det ska jag prova nästa gång.

    SvaraRadera