Valtider

Det närmar sig. Nu är det bara en vecka kvar innan jag måste bestämma mig. Ja, vilket vin som ska serveras på min födelsedag alltså när mina syskon kommer på middag. På menyn står det ankbröst och svamp. Och i glasen finns det för mig bara ett val. Pinot noir.

Att få tag i en bra bourgogne är dock lättare sagt än gjort. Efter lite letande hittade jag en kandidat 2007 Pommard Les Vignots, Domaine Coste-Caumartin. Problemet är att den med största sannolikhet är för ung. Om några år kanske, men knappast nu. Valde därför en motkandidat från nya världen, 2006 Wooing Tree Pinot Noir från Nya Zealand. Tror dock inte att jag kommer få den elegans som jag är ute efter i en pinot noir.

Resultatet var precis som jag trodde. Två riktigt bra viner. Bourgognen med en utvecklad animalisk doft och en tydlig karaktär av röda bär med drag åt lingon. Men alldeles för ung. För mycket tanniner och för hård syra. Till rätt mat och till rätt sällskap kan den funka men för att komma till sin rätt behöver den tre år i vinkällaren. Minst. Wooing Tree hade en elegans förstås (det är ju ändå en pinot), men lite för mycket eldighet och en dominerande fatighet för min smak som avslöjar att det inte är en bourgogne.

Om jag fick välja så vill jag ha bourgognen om tre år. Eftersom vi har vårt kära monopol i det här landet så kommer det dock inte att hända. Hade jag varit i Beaune i Bourgone hade jag klivit in hos en välsorterad vinhandlare och han hade plockat fram en flaska från samma producent som fått ligga till sig några år. Visst, det hade kostat några kronor extra, men det hade jag gärna betalat. Så nu får det bli Nya Zealändaren i alla fall. En riktigt bra pinot noir, visst, men någon bourgogne är det inte.

Det vore på sin plats att något parti vågade driva en lite nyktrare alkoholpolitik. Att öppna upp monopolet behöver inte betyda att vi ska sälja brännvin på Statoil dygnet runt. Men att inte få köpa ett lagrat vin i en välsorterad vinhandel, att våra svenska vinproducenter själva inte kan få sälja sina egna produkter i sina gårdsbutiker och att min franska delikatessbutik runt hörnan inte kan få erbjuda sina favoritviner till sina kunder, det är inget annat än förmynderi.